Tankar ur vardagen
Hallå i stugorna!
Det finns vissa saker som jag reagerar lite extra på när det händer. Grejer som inte skulle hända i Sverige vill jag påstå, små händelser i vardagen som får mig att haja till och undra var jag hamnat någonstans. Ta igår när vi var och handlade lite till exempel. Jag ställer mig i kassan för att betala och en "local" glider helt ogenerat fram, från sidan och sträcker fram hennes plagg till kassörskan. Detta händer typ varje gång det ska betalas. Ingen ifrågasätter detta utan den oskrivna lagen säger att Qatarier går först. För en ganska rutinerad svensk köare är det vääääääldigt svårt att inte hoppa upp och ner, sucka och himla med ögat i en enda stor känslostorm. Jag jobbar verkligen på att inte börja ropa fula ord (på svenska givetvis, skulle aldrig våga säga nåt som någon förstår).
Det som sedan händer är att damen som trängt sig före mig i kön inte orkar slå sin pinkod när hon ska betala utan säger den rakt ut så att alla hör och så att kassörskan ska kunna slå in den åt henne. Only in Qatar!
Tycker fjärde killen i mittenkön ser ut att vilja säga ett par väl valda...
Att det alltid finns någon som packar ens varor på matbutiken är ju sen gammalt, men att kvinnan före mig i kön även ser till att han får plocka upp hennes varor på bandet var nytt. Det finns liksom ingen hejd på hur mycket uppassning vissa vill ha. Det är lite som en gammal film där kungligheterna skrider fram (alltid stora solglasögon inomhus, lite rockstar så där) och bakom dem går en kvinna som bär ditt barn och en man som bär dina shoppingpåsar. All hjälp och pengar i världen och ändå ser de inte så himlans lyckliga ut. Lite blasé kanske. Diorpåsar idag, Chanel imorgon... Who cares liksom?!
Det värsta här är ju tyvärr inte att vissa lever i lyx. Det visste vi ju om när vi kom hit och jag kan inte påstå att det stör mitt dagliga lov direkt :). Nej, det är helt klart vissa bilförare. Idag, påväg till en play date, så tänkte jag i några sekunder att jag nog var med i ett tv-spel. Framför mig håller tre bilar på att korsa fyra filer på motorvägen fram och tillbaka, utan blinkers och utan att direkt bromsa. De liksom korsar varandra och de olika filerna för att hitta luckor som tar dem framåt snabbare och det hela ser nästan surrealistiskt ut. Två gånger får en utav bilarna veja för bilar som kommeråkandes, men det stoppar honom inte. Jag fattar inte vad de har så bråttom till och varför de är villiga att riskera sitt och andras liv när de kör som dårar. När jag sedan hamnar brevid dem ändå i trafikljuset är det som om ingenting hänt.
Alla på en gång vettja!
Nåväl, livet är ganska fint rent allmänt, men ni känner ju mig. Inget är roligare än att klaga lite ;-) och när kulturen krockar så unnar jag mig gris 🐷
Puss på er!
