lindgrenz.blogg.se

På äventyr i Qatar!

En månad down

Allmänt Permalink1
Vi kom alltså ner hit för lite drygt en månad sedan. Det känns ungefär så där som när tiden går supersnabbt och långsamt på samma gång. Det är svårt att fatta att vi redan varit här i en hel månad. Vi kom ju precis!!! Det var ju igår som vi lastade hyrbilen på Hammad flygplats och jag satte mig vid ratten för första gången i världens största radiobilsfält. Samtidigt har vi ju hunnit med så mycket att det känns som om vi varit här i ett halvår. Men det är väl så det är. Känslorna på utsidan och allt som är nytt gör att det är krävande att bara finnas till. Typ. 
 
Superjobbigt att leva som ni ser... 
 
Efter lite funderingar har jag kommit fram till att det är en hel del bra grejer som jag uppskattar och såklart en del trams som är såååå mycket bättre i Svärje :-)
 
Plus:

Vädret. Det har inte blivit några 50 grader än och det kommer säkert att bli olidligt vidrigt, men so far är det ljuvligt att gå ut och inte behöva dra på sig stövlar, vantar och mössa på vare sig mig själv eller mini. Vi njuter av värmen och semesterkänslan den ger oss. 
 
Servicen. Bortsett från att det är ganska komplicerat med alla papper och stämplar och brev som ska hit och dit hela tiden, så är servicen här fenomenal. På restaurang, i butik, överallt blir vi väl omhändertagna och det är lätt att vänja sig vid att slippa packa matvarorna, tanka, tvätta bilen och städa huset själv... Kanske lite för lätt för en lazy Madame som mig själv. 
 
Barnvänligt. Barn här är gudar. Det är inte alltid bra när det kombineras med groteskt mycket pengar. Men för oss är det en trevlig överraskning att ett skrikande och sparkande barn tas emot med ett leende på läpparna i varje butik. Det gullas och pillas och tas kort och ges snask till Alicia stup i kvarten. Att ta med henne på restaurang är ett nöje då det inte är några sura blickar. Hon springer runt och in i människor på köpcentrat och alla skrattar, inga ojande och suckande vuxna som förstör :)
 
Alicia dricker cappuccino, spiller hälften och alla ler. På banken. 
 
Säkerheten. Detta är en halv sanning, men jag känner mig aldrig orolig här. Inte rädd när jag går ut, inte rädd för att nån ska kidnappa min unge, inte rädd för bakgator, inte rädd för att nån ska sno min bil/väska eller oskuld(!). Visst förekommer det säkert brott här också, men känslan är go när en inte behöver snegla över axeln i tid och otid (grandma speaking...) 
 
Minus
 
Trafiken. Det här med säkerheten är ju faktiskt en sanning med modifikation. Hur ett land som lyckats skapa så mycket trygghet och fokus på regler och hårda straff, samtidigt kan ha så mycket kaos på vägarna är en riktig tiotusenkronorsfråga. Att köra här är en konstant känsla av att vad som helst kan hända. Ser jag en Toyota Landcruiser komma körande så vet jag att det är spex på gång. De herrarna som kör dem har nog känningar hos polisen för det är fast and furious på speed som gäller där. Kör om på insidan i 120 samtigt som du kollar mailen vettja skitgubbe!!! 
 
 Landcruiser coming up! (Tog bilden när vi köade vid rödljuset. Jag surfar inte när jag kör mamma). 
 
Priserna. Det är kul att vara ledig och mysa runt housewife style. Absolut. Men det är fan inte gratis. Att hyra bostad är ett rån och vill du roa dig, gå ut och äta eller liknande får du villigt öppna plånkan och punga ut. Vi är givetvis nya och känner inte till alla pärlor, men det är lätt att göra av med pengar. Billigt att åka taxi och tanka i ju för sig.
 
Mänskliga rättigheter watup!! Jag måste säga att vi är för gröna för att kunna ge en rättvis bild av läget, men det vi läser och hör om vissa saker är bara blä. Ex. Qatar vill slå världsrekord i halvmaraton. Kul tänker ni. Kul, men det är en rätt stor grej att styra upp och kräver kanske lite reklam eller så för att få hit 50 000 löpare vilket tydligen krävdes. Om en då inte har organiserat något liknande tidigare och låt säga typ 5000 anmäler sig istället. Vad gör du då? Ställer in eller tvingar en massa byggarbetare att springa I jeans och flipp-flops? Jag vet vad de skulle välja här i alla fall...
 
Får se om det är samma känslor efter ett år eller så :) Har ni några tankar kring detta?
 
kram
 
#1 - - Anonym:

Mamma. Jag skulle nog sakna att bara kunna sätta på kranen och sen kommer det vatten. ...och naturen förstås . Men värmen och jag skulle nog inte gå så bra ihop! Men visst skulle det vara ett äventyr! Kramar

Svar: Det kommer vatten här med mutti ;-) men jag förstår vad du menar. Alicia förstår inte riktigt varför hon inte får dricka rätt ur kranen!
Lisa

Till top